Vissa katter kräver uppmärksamhet. Den här lyckas med samma sak genom att försvinna.
En vit, rufsig siluett träder fram ur djupa skiftningar av rökblått och mjukt grått. Utan ansikte och överflödiga detaljer definieras katten helt av det som saknas: spetsiga öron, en ojämn kontur och den omisskännliga närvaron av någon som tyst dömer hela rummet.
Det strukturerade uttrycket i akvarellstil ger verket ett stilla, atmosfäriskt djup. Avskalat på håll och organiskt på nära håll. Katten som inte var där tillför personlighet utan att bli gullig och passar lika självklart i en stram skandinavisk interiör som bland en mer personlig samling av konst och objekt.
