The Dunes of Ljunghusen

Det finns en speciell sorts tystnad som tillhör den svenska kusten utanför säsong. Inte stillhet exakt, utan något som liknar frånvaro. Besökarna är borta. Ljuset har förändrats. Det som finns kvar är landskapet i sin mest ärliga form.

Ljunghusen på Falsterbonäset. Dynerna här är inte bara dekorativa. De är strukturella, gamla, byggda av vind under århundraden. Strandrågen som håller ihop dem böjer sig utan att brytas, säsong efter säsong, vilket känns som något värt att notera.

Det här fotografiet togs i det där specifika fönstret av skandinavisk höst när färgen redan lämnat men värmen inte riktigt försvunnit. I svartvitt skalas scenen tillbaka ytterligare. Det som återstår är textur: tyngden i molntäcket, ytspänningen i sanden, gräsets nästan kalligrafiska linje mot den ljusa stranden.

The Dunes of Ljunghusen ingår i Falsterbonäset-serien, ett arbete rotat i kustlandskapet i sydvästra Skåne. Det är ett landskap jag återvänder till för att det motsätter sig det vackra. Det har en stränghet som jag finner mer intressant än skönhet, och en stillhet som aldrig är riktigt fridfull. Det rör sig alltid något i bildens kant.

Postern finns i flera olika storlekar, tryckt på museistandard matt papper. Den fungerar i rum som klarar av en viss tyngd. En hall med dämpat ljus. Ett läsrum. Någonstans man passerar genom snarare än uppträder i.

Om du är ny på Byron Objects är Falsterbonäset-serien ett bra ställe att börja. Det är det arbete som är mest direkt rotat i var jag bor och vad jag återkommer till, geografiskt och visuellt. Kusten förändras inte mycket. Min relation till den gör det.